Siris ankomst

Sådär, då har jag fått lite tid att skriva om de sista dagarnas stora händelse - Vår dotter Siris ankomst till denna värld!

Natten till söndag, vid 02.30 kände jag lite lätt värk i magen, inte alls samma som med A, då de började i ryggen. Var därför ytterst osäker på om det verkligen var värkar. Låg och kände efter och väckte slutligen J och berättade att jag trodde att värkarna börjat. Han gick upp och hämtade alvedon, vid 04.30 somnade jag om, värkarna hade avtagit. Vaknade 06.30 och kände att det var på G igen. Vid 7 gick hela familjen upp, åt frukost, duschade, ringde syster som hade lovat att ta A om det skulle ske nåt under dagen.

Strax efter 8 åkte vi till förlossningen, fick ett rum dirket, då mina värkar hade ökat kraftigt i styrka, kom med 2-3 minuters mellanrum och höll i sig från 30 sek upp till 1½ minut.
Rum 5, samma som med A!

BM satte på CTG, som inte visade några värkar alls.. Vad fan.. tänkte jag! Så hon skulle känna om jag var öppen något, vilket det inte verkade som om jag var enl. henne. Hon fick vänta tills att det kom en värk och då kände hon att jag var öppen 8 cm! Då sa jag till J - jag tror fasen att föda barn är min grej! 8 cm och inte speciellt ont! Det fick jag äta upp.. har nog aldrig känt mig så kraftlös, orkeslös och nästan förlamad. Tror nog att jag krystade bra över 1 timma, vi har ingen koll, varken jag eller J.

Ryggen höll på att gå av, provade kvaddlar, de gör inte alls så ont att få som alla säger, de har dessutom ändrat dem lite, under senare år. Helt klart värt att prova på om, man som jag inte vill ha ryggmärgsbedövning. Hade ju det med A och det var verkligen toppen, men vet oxå att risken att brista ökar i och med att bedövningen kan sitta i ett tag och att man då inte har full kontroll på sina krystningar.

Hur som, kraften fanns där nånstans, om än jäkligt långt borta. Klocknan 12.26 på alla hjärtansdag, föddes vår dotter - Siri! En underbart söt liten tjej, som inte var speciellt liten, vägde 4220 gram och var 52 cm lång! J sa - Adrian har fått en lillebror, vi var glada och lyckliga! Efter en stund sa BM vad blev det nu för nåt då? En lite kille sa J, Njaaa, sa BM, jag är inte så säker på det.. J hade när han tittade som hastigast, förmodligen sett navelsträngen och då trott att det var en kille. Vi var ju dessutom så inställda på att det var en liten kille!

Det visade sig dock att Siri hade fastnat med axeln och att jag därför brast mer än vad jag hade räknat med. Denna gång något mer olyckligt än förra.. Suck! Huvudsaken är iaf att Siri mår, vilket hon gör!

Jag fick då även denna gång rulla in på operation, men slapp att bli sövd, då jag absolut inte ville det. Fick en läbbig ryggmärgsbedövning, som tog bort all känsel från halva magen och nedåt. Efter drygt 1½ timma inne på op, fick jag jag komma till IVA för bevakning. J och S kom dit såklart. Lilla skatten bara sov, ammade henne lite, vilket verkade fungera bra redan då!

Efter drygt 6 timmar släppte bedövningen och jag och S fick komma upp till BB. J åkte då hem till A. Min kära syster hade nog haft en riktigt jobbig dag, med två busiga kusiner, som vägrat att sova och som slogs, lekte, busade om vart annat. Min mor o far hade kommit in avlastat henne lite, tack!!

Pga överbeläggning på både förlossningen och BB fick jag o S åka hem dagen efter, dock är jag ff inskriven och vi ska dit imorrn för kontroll av mig och lilla S.

Adrian har tagit allt jättebra, var först mkt resereverad och ville inte klappa eller röra S, men framåt kvällen började han försiktigt att röra vid hennes fötter och innan han la sig, fick hon några pussar! När han vaknade idag, rusade han in och ville titta på lillasyster! Han är otroligt stolt och ville till dagis för att berätta om Siri.

Detta var väl det stora hela, nu är vi en komplett familj och nu ska vi bara njuta av att vara 4!

Nu tillbaka till min sambo och sussande S!