....de senaste 2 veckorna börjat visa upp en ny sida, inte alls den sovande, nöjda bebis som vi först hade.. Vi trodde för ett kort tag att denna gång har vi kanske, kanske fått en nöjd bebis. Inte en liten stackars bus med ont i magen, som bara gråter.. men ack vad fel vi hade. Tyvärr verkar Siri ha mer ont än vad A hade.. eller är det minnet som sviktar, vi är inte helt säkra. Dock tror jag nog att A var mer nöjd dagtid, han hade ju kvällskolik, så mellan 18-01 skrek han hysteriskt!
Ibland blir jag lite bitter och tänker, varför fick jag 2 förlossningar som båda slutade så illa, alltså för mig, lyckligtvis mår ju båda mina barn bra. Vilket självklart är huvudsaken! Och varför har vi fått 2 barn som båda är så missnöjda? Med detta inte sagt att jag inte är glad över mina barn. För de är det bästa som hänt mig, men vissa har en tendens att läsa in saker i texter, som inte alls är skrivet.. Det här är min blogg och mina tankar! Jag skriver det som jag tänker på och det som rör sig i mitt huvud! Så då var även det sagt!
Jag vet även att jag är lite ur gängorna, men alla som fött barn, ammar osv vet ju hur hormonerna dansar runt i kroppen.. det lägger sig förhoppningsvis snart!
Idag är det studiedag på dagis, så jag, A och S ska snart en trappa ner och fika/leka, sen tar vi nog alla 5 en tur till Knalleland, ev Lekborgen om det inte är överfullt där!
Vad jobbigt med lilla Siri, hoppas snart att det blir bättre! Har du uteslutit mjölk i mat och sånt denna gången med?
SvaraRaderaKlart man älskar sin barn över allt! Då är det ju bra att ha en blogg och ventilera lite :) Förstår precis dina tankar.
Hoppas snart vi kan träffa er! Kram
Kram till dig!
SvaraRaderaJag förstår hur du tänker! Man får tänka så! Det är ju mycket som har hänt och som händer med kroppen, och inte minst hjärnan.. Man älskar sina barn, självklart!
William kom in i en skrikperiod vid 7 månader, nu är han snart 9, och skriker sig gul o blå när jag lägger honom i sängen, då tänker jag "vad är det för fel på dig, var tyst och sooooov" Kan bli smått arg faktiskt, men så när han är vaken o glad älskar jag honom och får dåligt samvete för att jag var sådär irriterad... hmm...
Vill bara skicka en riktig bamsekram till dig!
SvaraRaderaKommer ihåg det där jobbiga med alla knepiga hormoner som dansade polka i min hjärna och så skall man dessutom vara en mamma samtidigt.